Intervju med Ljungenskolans särskola
Hej alla läsare!
Precis som vi har intervjuat lokalpolitiker kände vi att Ljungenskolan, som bedriver den enda grundsärskolan i Vellinge kommun, var bäst lämpad för att svara på våra frågor. Intervjun gjordes med ansvariga lärare Andreas Hjorth, Tomas Jakobsson & Annica Löfgren.
Hur ser dagsordningen ut på er avdelning? Lektioner mm?
(Tomas Jakobsson- mentor)
Eftersom vår särskola här på ljungenskolan har två inriktningar ser dagsordningen lite olika ut beroende på vilken elev det handlar om. En inriktning för de som läser ämnesområden och en för de som läser ämnen. De elever som läser ämnen läser precis samma kurser som en elev i grundskolan förutom B-språk. Om eleven ändå skulle vilja utöka sin kurs ytterligare med ett B-språk är detta givetvis möjligt. Elever som läser ämnesområden har så kallad träningskola, vilken inkluderar estetisk verksamhet, kommunikation, vardagsaktiviteter och motorik. Vi försöker även få in ämnena som de inte läser som en kurs på annat sätt i verksamheten. Skillnaderna är alltså inte så stora inriktningarna emellan.
Generellt sett tror jag att vi dessutom jobbar mer tematiskt jämfört med den vanliga grundskolan. Mycket kraft läggs på att få det mer lustfyllt. Vi har även samlingar ända upp till årkurs 9 för att samla ihop och ge en tydlighet av hur uppläget kommer att se ut för dagen. Vi går igenom schema etc.
Hur arbetar ni med era elever?
(Annica Löfgren- mentor)
Här på särskolan jobbar vi mycket mer en till en. Vi försöker jobba utifrån individen och hur det ser ut just för dagen. Hur han/hon mår och vad hon/han är kapabel till just för dagen kan variera. Funktionsnedsättningen hos en individ kan exempelvis ha gjort att denna elev inte kunnat sova på hela natten, och påverkar därefter prestationsförmågan dagen efter. Man måste ha en mycket större personlig hänsyn när man arbetar med funktionsnedsatta. Vissa elever behöver ha en lärare i sin närhet hela tiden (lektioner, raster, lunch etc.). Det är en rätt så personalkrävande målgrupp vi arbetar med, men lyckligvis är vi många anställda just här på Ljungenskolan. Vi är totalt sett 18 (15st heltid) anställda på 25 elever.
Känner ni att ni har de resurser som ni behöver?
(Annica Löfgren- mentor)
Det enda vi har att klaga på är lokalerna, och där har förändringar önskats. Vi tycker inte lokalera är tillräckligt anpassade för vår verksamhet. Det finns t.ex. inga stängda dörrar utan det råder mer ett öppet kontorslandskap. Logistiken räcker inte till och elever som är lättstörda kan stöta på koncentrationssvårigheter. Annars är personalen välutbildad, men man kan alltid vara fler. Materialmässigt har vi på särskolan mer pengar per elev än den vanliga grundskolan. Möjligheten till utflykter och andra aktiviteter är även större då budgeten är större. Träningsinriktningen har även bad och ridning på sitt schema, och andra utflykter görs.
Finns det något ämne som ni prioriterar högre än andra?
(Tomas Jakobsson- mentor)
Varje lärare har en viss uppfattning om vad som är viktigt, vilket självklart påverkar. Just här på vår avdelning proriteras läsning högt. Det känns viktigt, samtidigt som det är viktigt att få eleverna att uttrycka sig på andra sätt om det inte går i tal och skrift. Där kommer lite det estetiska in i bilden. Man kan ju t.ex. stå på en scen och få ut någonting av det. Även andra vardagliga saker så som socialt uppförande värdesätts (vardagskunskap). Eleven skall få öva på hur man gör och beter sig i olika situationer, t.ex. när man handlar. Träningskolan handlar mycket om att man ska klara situationer självständigt utifrån egna förutsättningar.
Har ni gemensamma aktiviteter eller projekt tillsammans med de andra eleverna på skolan?
(Andreas Hjorth- mentor)
Ja, gemenskapen finns. Vi har gemensamma dagar då alla elever på skolan får en chans att delta gemensamt i aktiviteter. T.ex. ”Ljungendagen”, uppstartsdagar, avslutningar, ”hoppets dag” och teatrar. I de fall då det fungerar får även särskoleelever testa på att gå i de andra grundskoleklasserna under vissa lektioner. Förutsättningarna är att det fungerar både för klassen och den enskilda individen. Eleven ska känna att den hänger med och klarar ämnet så pass bra att han/hon kan vara i en vanlig klass.
Vi har även anpassat rasterna så att de läggs vid samma tillfällen som de andra jämnåriga eleverna på skolan. Samma sak gäller mattider. Lärarna är även de med på samma möten som de andra lärarna och får samma chans till gemenskap som särskoleeleverna. Som sagt gemenskapen finns, men man kan alltid blanda sig mer.
Hur fungerar gemenskapen på skolan mellan särskoleleverna och de andra eleverna?
(Tomas Jakobsson- mentor)
Gemenskapen fungerar bra här tycker vi. Det har inte varit uppe ett fall på länge där mobbning riktats mot våra elever, visst förekommer det men det gör det också mellan de andra eleverna. Det har varit mer när det var lite nyare för tio år sedan som våra elever utsattes mer för mobbning, men nu har det assimilerats in i skolan. Det förekom tidigare att elever utnyttjade våra elever till olika saker, men det har inte skett något fall på de senaste fem åren. Visst, det händer ibland att någon skrattar åt våra elever, men åter igen detta förekommer även mellan de andra eleverna. Det händer ju att man skrattar åt varandra i de andra klasserna.
Numera försöker man börja med att redan från förskoleklassen vara tillsammans mycket med andra elever. Det bidrar till att det oftast blir en större acceptans bland eleverna, när dem varit med från början, arbetat tillsammans osv. Vi går även ut och informerar i klasser om vår avdelning. Om det är någonting som elever och annan personal undrar, någonting om särskoleleverna, t.ex. varför beter han sig på det sättet eller varför gör hon så ibland, så får de givetvis fråga oss. Vi hade t.om. teckenspråksklasser ett tag så att andra elever fick testa på lite ämnen som särskolelever har. Nyfikna elever är ett gott tecken på ett framtida gemensamt samarbete och närmande. Vi jobbar med att försöka få särskoleeleverna in i så många vanliga sociala sammanhang och situationer som möjligt. Med hänsyn till hur mycket dem orkar såklart.
Tycker ni eleverna på er avdelning får de möjligheter till utbildning som de ska ha?
(Andreas Hjort- mentor)
På vår avdelning läser eleverna som sagt i princip samma ämnen som de andra eleverna i grundskolan, men efter elevernas förutsättningar. Det är viktigt att komma ihåg att vi jobbar utifrån individen och individens förutsättningar. Vi har nästan större möjligheter eftersom vi har ett större kapital och har därför tillgång till mer resurser. Nästan en lärare per elev t.ex. .” Även om de inte når lika långt som andra, når dem så långt som de kan utifrån deras förutsättningar”. Vår inställning är att vår verksamhet skall vara mer skola än hälsa och omsorg. Det är inte så att man bara ska leka runt och ”dadda”, de har också en läroplan. Om man gör musikaler osv, använder man t.ex. lektionstid för att göra manus, rekvisita och musik. Timplanerna för särskoleeleverna ser inte ut som för den vanliga grundskolan. Vi har mycket mer slöjd, hemkunskap och praktiska ämnen. Personligen tycker jag det hade varit bättre om man lagt vikten på andra mer lärorika ämnen så som svenska. Tyvärr är det inte särskolelärarna som bestämmer hur många timmar eleverna ska ha per ämne i veckan, utan lärarna på särskolan precis som lärarna i den vanliga grundskolan har en läroplan dem måste följa.
Hur tycker du samhällets nuvarande syn på funktionsnedsatta ser ut?
(Annica Löfgren- Andreas Hjorth- Tomas Jakobsson)
Det har kommit att bli bättre. Det har blivit allt vanligare att funktionsnedsatta personer influeras allt mer i olika typer av media, t.ex. Ica-Jerry i ICA-reklamerna, filmer på bio (hur många lingon finns det i världen) och tv-serier(I en annan del av köping). Man har numera även Miffo-tv, där det är programledare med utvecklingsstörningar som är programledare. De funktionsnedsatta har helt enkelt blivit mer synliga nuförtiden. Förr gömde man undan människor på institutioner istället för att ta ut dem och socialisera dem i samhället. Det skapar acceptans att ta ut människor med funktionsnedsättning i samhället precis som vilken annan person som helst. T.ex. här i Vellinge kommun finns en policy som säger att idrottsklubbar skall vara beredda att ta emot funktionsnedsatta individer, och som kompensation hålls hyrorna för lokalerna nere. Det gamla tänket om att funktionshindrade skall vara betydligt mer begränsade i vardagen finns inte riktigt längre. Ibland skämtar man på deras bekostnad utan att tänka på det, man har skojat till det hela vilket är ett bra sätt att öppna upp funktionsnedsatthet på. Det är även viktigt för våra elever här på skolan att ha ledare som är lite yngre för att de ska få andra kontaktnät. Det kan bli lite tråkigt för dem om alla ledsagare snarare är i 35 års ålder och uppåt. Det är betydligt mer givande om även lite yngre ledsagare finns till hand, så att våra elever kan få kommunicera och umgås med en annan generation. De kommer ut i samhället på ett annat sätt med yngre ledsagare.
Samhället kan säkert göra mer. Inom arbetslivet har t.ex. många det svårt att hävda sig. ”Urusellt betalt”, svårt att få arbete, få arbetstimmar. Chansen är större för arbete om arbetslösheten är låg, men de kommer generellt sett sist in på arbetsmarknaden. En orsak kan vara att man helt enkelt som funktionsnedsatt inte har samma förmåga i alla situationer och yrken. Förr fanns enklare jobb, t.ex. postman, dräng som inte riktigt finns idag då marknaden har förändrats och vi lever i teknikens värld. Vellinge kommun är ingen stor kommun vilket gör att antalet funktionsnedsatta inte blir så många vilket gör det svårt att bilda grupper. Det är betydligt lättare i en större stad som Malmö.
Vill ni läsa mer om särskolan och dess läroplan följer här nedan en länk.