Historia

Funktionsnedsattas historia i Sverige (några viktiga- och mörka årtal)

1800-talet- Under 1800-talet börjades det utföras så kallade skallmätningar. Syftet med dessa skallmätningar var att hitta ett samband mellan intelligens och ”ras”. I början av 1900-talet öppnades statens institution för rasbiologi. Anledning till denna institutions existens överhuvudtaget var så att människor av olika ”raser” inte skulle blandas i lika stor utsträckning. 

1868 - Den första funktionshindrade föreningen bildadas, Stockholms Dövas förening. Beteckningen för funktionsnedsatta som tidigare varit idiot eller imbecilla ersattes nu med det något mindre primitiva sinneslösa.

1900-talet - Historian för funktionsnedsattas situation i Sverige såg till en början väldigt mörk ut, då dem utsattes för vanvård och förföljelse. Först under 1900-talet började man visa hänsyn till deras behov och erkänna deras rättigheter.

1930-talet- Fram till 1930-talet fanns det endast enskilda välgörenheter som stödde funktionsnedsatta. Det enda ekonomiska stöd som fanns för människor med funktionsnedsättning var i princip fattigvården och enskilda välgörenhet. Med tidens gång började dock flera former av stöddinsatser införas, bl.a. invalid pension.

1934-1974- 63 000 människor tvångssteriliserades. De som blev tvångssteriliserade var människor med psykiska sjukdomar och av rashygieniska skäl, bl.a. romer.

1935-1990- Anstalter för utvecklingsstörda barn förekom. Anstalterna snarare missgynnade många ”patienter” än bidrog med något gott. Samhället gömde genom anstalterna undan de ”sinnelösa” från resten av samhället. En typ av extrem segregation som idag bekämpas och inte eftersträvas.     

1942- bildades samarbetskommittén av Partiellt Arbetsföra (SAMPAS) av fyra funktionshindrade organisationer. p.g.a. den höga arbetslösheten bland funktionsnedsatta. Idag heter det handikapsförbundet som består av 39 medlemorganisationer. Där allas rätt till arbete, är deras viktigaste fråga.

1944- Fick ”sinneslösa” för första gången gå i skolan. Landstingen skulle undervisa.

1950-talet- Under 1950-talet utvecklades och omreformerades arbetet angående socialförsäkringarna. Ett omfattande reformsarbete främst på socialförsäkringsområdet. Den nya reformen innefattades bl.a. av ekonomiska stöd, stöd vid sjukdom, - arbetslöshet, - ålderdom och inte minst funktionsnedsatthet. En konsekvens av den nya reformen blev att antalet personer med behovsprövad hjälp minskade anmärkningsvärt.

1960- & 1970-talet- Kritiken kring framförallt skolundervisning och boende för ”funktionshindrade”, som var segregerade från det övriga samhället, tilltogs och diskussionen vaknade till liv på riktigt. En god konsekvens av denna allt större diskussion blev att anstalterna avskaffades och att de större institutionerna minskade kraftigt. Den nationella handikapspolitikens nya huvudmål blev normalisering och en större integration. Barn med funktionsnedsättning som tidigare hade hänvisats till speciella institutioner, specialskolor, blev nu även en del av kommunens skyldighet. Kommunerna var nämligen från och med 1962 tvungna att erbjuda alla barn i kommunen undervisning.

1974- Den tvångssterilisering som pågått sedan 1934 i Sverige upphörde och avskaffades.

1978- Den integrationsutredning som tillsattes under detta sena 1970-tal kom att få stor betydelse för utformningen av dagens support till funktionedsatta elever.

 1999- Lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionsnedsättning. Det blev en tydlig markör från samhällets sida att individer med funktionsnedsättning har rätt till ett arbetsliv på samma villkor som en individ utan funktionsnedsättning.